Tack och hej, leverpastej 

Det är för tillfället väldigt låg aktivitet här på bloggen och kommer att vara så från och med nu. Kanske under en period, kanske för alltid. Motivationen till att skriva, inspirera och träna är fortfarande lika enormt megastor, men motivationen till att blotta mig och mina skruvade tankar på nätet desto mindre. I alla fall just nu.

Tack för att du följt mig, tack för alla kommentarer, mail och meddelanden, tack för alla skratt, tack för alla möjligheter, tack för alla nya kontakter och tack för all inspiration. Ni är bäst.

Mina galenskaper fortsätter att uppdateras på Instagram (elinAdrenelin) och vill du kontakta mig så gör du det via messenger eller Elin.atlebond@gmail.com. Mest av allt hoppas jag på att få träffa dig i en svettig outfit på SATS inom kort.

Trevlig sommar och miljarders filijarders tack!

  

Heads up – lördagsstep!

På lördag kommer jag att infinna mig på Hornstull för en rejäl powerstepomgång. Vore kul med sällskap (och ytterst tråkigt att köra helt ensammen), så boka redan nu! 

 

Tidsmaskin sökes!

Idag efterlyser jag en manick som kan färdas i tiden, för nu vill jag ha långhelg. Jag vill byta ritningar, regn och tvättberg mot sol, ananas och mys ögonabums! 

Snälla snälla onsdag med socker, kan klockan bara bli eftermiddag! 

 

Totalt mörbultad

Jag är inte helt säker, men någon måste ha brutit sig in i min lägenhet i natt, kört över mig med en ångvält, svingat mig som ett baseballträ in i väggarna, kört mig några varv i torktumlaren och sedan bäddat ner mig i sängen igen, för när jag vaknade i morse kändes kroppen som en påse sopor. Inte så att jag mådde dåligt eller kände mig sjuk, utan var bara sådär megamör som man kan bli ibland och som alltid får mig att tänka att jag förmodligen drabbats av ett dödligt virus som förlamar alla muskler. Tills jag kommer på att jag tränade jättehårt dagen innan.


Jajjemen, gårdagens BodyPumppass kryddat med gamla favoriter var inget att leka med, och det kan ha varit ett av de tuffaste BodyPumppassen jag kört på väldigt väldigt länge. Oklart egentligen varför, men benlåten var rena rama lårmassakern, de miljarders filijarders roddarna i rygglåten har satt sig som tusen klädnypor vid mina skuldror och den ”lätta” tricepslåten var ett lika stort ljug som hela tomten. Nej fy balla och far och bada, gårdagens pump var en rejäl omgång för kroppen och idag är det jag som ansöker om rullstolsparkering och tar hissen upp till första våningen. Och äter frukost, lunch och fjorton mellanmål eftersom hungern blivit bottenlös i samma takt som benen förvandlas till gipsstatyer.

BodyPump alltså. Vilken himla fin grej!
  

Gamla godingar in the house!

Det slog mig igår – det är två veckor kvar till LesMills kvartalsutbildningar och det är alltså fritt fram att hejvilt botanisera i arkivet och väcka liv i gamla godingar. Och Jesus Allan, givetvis är det precisandes precis vad jag ska göra i kväll, i morgon och även nästa vecka.

I kväll serveras i skrivande stund 3 gamla godingar med annorlunda övningar på BodyCombatpasset som startar kl 17:00, samt två mysfavoriter på BodyBalanceklassen 18:00, men eftersom det är drygt två timmar kvar kanske jag hinner plugga in någon till. Sådant vet man aldrig, allra minst jag. Till BodyPumpen i morgon har tre önskningar trillat in, så självklart blir det deltagarnas favoriter på måndagspasset.

Menyn so far, det vill säga de gamla låtar som kommer ljuda tillsammans med de vanliga låtarna på högsta volym i kväll och i morgon:

BodyCombat, i kväll 17:00
Shine on (låt 3, release 53)
Proud Mary (låt 5, release 45)
Russian Roulette (låt 6, release 45)

BodyBalance, i kväll 18:00
With or without you (solhälsningar, release 59)
Beneath your beautiful (twist/rotationer, release 63)

BodyPump, måndag 19:00
Summer of 69 (ben, release 71)
Come with me now (biceps, release 92)
Equador (utfall, release 82)

IMG_0705

Morgonbestyr

I morse vaknade jag sådär pinsamt tidigt att jag inte ens vågade messa Helena eftersom hon förmodligen skulle tro att jag inte gått och lagt mig och tro att jag varit ute på megarave hela natten utan att ringa och tipsa om vart. Steg upp medan jag nynnade på Waterloo av husguden Abba. Åt frulle och tänkte på livet. Barrikaderade tvättstugan och tänkte att om jag någon gång får för mig att tvätta naken så skulle idag vara ett ypperligt tillfälle – inte ens barnfamiljerna är uppe 7 på en söndag i det här huset. Tänkte sen att jag borde flytta eftersom jag inte verkar passa in i det här sjusovarkvarteret, men bestämde mig sen för att bo kvar tills de kickar ut mig eftersom jag gillar läget. Kände mig ändå fett nöjd med tvätteriet och monterade ihop en taklampa i bara farten. Funderade om hen som ritade elschemat till mitt hus kanske varit på 50-års kalas dagen innan personen placerade ut uttagen i taket, eller möjligen om hen kanske lidigt av kraftig skelögdhet och varit fullständigt okapabel att centrera något. Kanske fanns det inte ens tumstockar när detta hände. Ringde pappa (som är situationsanpassat morgonpigg) och beklagade mig över ocentrerade lapmupphängningar för att han på typiskt pappavis skulle säga ”gör så här så löser det sig” (eller ännu bättre  – ”jag fixar det Elin”). Det gjorde han inte.
Lade ut en annan lampa på Blocket, vilket givetvis blev en kedjereaktion av surfande och lampmått och googlande och helt plötsligt satt jag och fönstershoppade designmuggar och trenchcoats. Svor i samma veva åt en tredje lampa som jag av någon anledning inte gjort mig av med men som är så ful att jag får the creeps varje gång tänder den – som ett spökhus som man hatar att gå in i men betalar 60 pix bara för att göra det ändå. Piggade upp humöret genom att färga ögonbrynen och lyssna på Chris Brown, bara för att fem minuter senare gömma mig i badrummet då någon plingade på dörren eftersom jag inte ville öppna med skumminga fetingbryn a´la snubben i Sesame Street. Snacka om busy morgon på Liljeholmen alltså.

Och allt det här bara för att jag inte kände för att gå ut på en promenad i morse. Helt plötsligt förstår jag alla som säger ”jag har inte tid att träna” – det är alltså sådant här de gör. Varje dag. Hela året. Jag fattar grejen nu. I rest my case liksom. Fett upptagen var ordet, och givetvis är det en giltig anledning till att inte träna..

FullSizeRender (4)Tvätt. En fenomenal anledning till att skita i träningen, varje dag, året om.

”Jag ska bara”, sa Alfons Åberg

Jaha. Då var tanken att jag skulle gå raka vägen hem från gymmet, äta en bra middag, lägga mig tidigt, eventuellt läsa ett kapitel (max!) i den ganska dåliga bok jag påbörjat, och sedan släcka lampan och sova hela vägen fram till onsdag.

Och resultatet? Jag sitter vid köksbordet och leker inte nudda mark – golvet har förvandlats till en förvaringsplats för cd-fodral och koregorafihäften – samtidigt som jag går igenom mitt LesMills-bibliotek för att hitta några sköna gamla godingar att köra på mina klasser när det blir dags att byta ut några låtar. Middagen är visserligen klar men av den enklare (läs: minimalt med stök, disk och ansträngning) sorten och relativt orörd, tandborstningen har fått ta en raincheck till bättre tider och den där sängen som jag skulle dejta i relativt bra tid kan ju känna sig fetdissad. Det här får jag nog ångra imorgon. 

 

Heads up – BodyBalancelördag coming up!

På lördag är det mysläge i Älvsjö för då  skippar jag sovmorgonen och hoppar  in och kickstartar helgen med en BodyBalance. Who’s in?

  

Långhelg ftw

Morgondagens stora to-do får bli att kirra långhelg till varje vecka på året, för hur skönt har det inte varit att vara ledig i hela tre dagar? Jag säger inte att jag fått mycket gjort i lägenheten, att jag tagit vara på varenda sekund eller att jag ens har sovit bort det zombiemode som blivit något slags defaultläge till vardags, men även om jag inte åstadkommit särskilt mycket mer än lite navelludd under naglarna och rejäl påfyllning av det sociala kontot så måste jag ändå få hylla det här med långhelg.

Det fina med att helt plötsligt vara ledig en fredag – även om nu första maj klassas som en helgdag av högsta rang – är att man kan göra bort saker på själva dagen och sedan ha hela kvällen ledig. Som att träna till exempel, och i fredags hade jag och fem kompisar bokat in oss på samma pass för att träna bort Valborgssynderna och umgås på det svettiga och något fåordiga vis vi umgås på när vi är på gymmet tillsammans. En timme CrossTraining var precis vad vi alla behövde för att vakna till, och den där känslan när klockan bara är mitt-på-dagen-lite och man både tränat sig nöjd och duschat och har hela dagen kvar till sitt förfogande är himla fin alltså.

Jag vet inte vart jag ska vända mig för att lagstadga det här, men vi börjar med en simpel handuppräckning för att undersöka intresset för fler långhelger. Så, handen upp alla som är FÖR mer ledighet?

2015-04-25 16.23.32-1Träning + Kompisar =  Phett najs
(Bild från förra helgens egna träning)

Pendlarens manual – Vett och etikett i kollektivtrafiken

I egenskap av vardagspendlare och självutnämnd hyfspolis – en kombination som dagligen ger mig samma typ av kalla kårar som fem naglar mot en griffeltavla – så känner jag ett visst ansvar att reda ut det High Chaparral som dagligen uppstår i den så kallade kollektivtrafiken. Om man ska tro SL så är det hela 800.000 personer som varje dag planerar att åka buss, tunnelbana, lokalbana eller pendeltåg, och då är det ju inte konstigt att det kan bli lite stökigt ibland.
För att hjälpa eventuella nyinflyttade att undvika att skämma ut sig, reda ut do´s and dont´s och framför allt för att eventuellt göra resan lite behagligare för oss kollektivtrafikburna så kommer här en manual för pendlare.

*

Telefonvett 1 – Privata samtal
Jag kan avslöja att tjejen i beige skinnjacka som satt framför mig på bussen igår har legat med hela tre killar under en Londonresa (varav en var en besvikelse), och att den tatuerade killen i Nikekeps som åkte röda linjen i tisdags  har rakat juvelerna eftersom, citat ”Cassandra diggar det”. Som grädde på moset kan jag berätta att den glasögonprydda damen i grön anorak ska äta fläsklägg någon gång i veckan samt att hennes hund har haft diarré. Jag svär på hedersord att jag inte har tjuvläst deras dagböcker – vem behöver det när det räcker med att sitta i närheten av någon som pratar i telefon lite för högt – men det här med att veta lite för mycket om lite för många känns som någon slags okontrollerad utvidgning av reality-tv som kastas över mig likt en tunna skit. På en kanal som jag inte vill titta på. Vem behöver kolla på ”Keep up with the Kardashians” när det finns ”Tunnelbanan live”

pendel10

Skor på sätet
Visserligen kan vissa resor bli oändligt långa due to signalfel och eventuella tekniska problem, men mig veterligen föreligger det inga risker för blodproppar eller svullna fötter under en tunnelbanefärd. Att sätta fötterna i högläge är alltså i de allra flesta fall onödigt, så länge du inte heter Ingegerd, är 87 år, prenumererar på Hemmets Journal och har glömt stödstrumporna hemma. Fötterna på sätet är ett big no-no, och om du tror att kusten är klar bara för att ingen är i närheten kan du alltid tänka på alla studenter, flodbåtsguider och Elvisimitatörer som alla bär vita kostymer och som förmodligen klarar sig snäppet bättre utan lerbefläckad akterdel efter att ha suttit ner på ditt ”fotstöd” under tunnelbanefärden.

Pendel3

 

Telefonvett 2 – Knappljud
Möjligen är min hörsel inställd på fladdermusmode och därför är det endast jag som hör de knappljud som vissa mobiler verkar ha som defaultläge och som får varje sms-skrivande vuxen i åldern 55+ att generera tävlingsstörande skottsalvor med fingrarna, eller så är det bara så att min hörsel är normal och deras är i princip obefintlig. Vid vilket tillfälle det är optimalt med att ha knappljudet påslaget kan jag inte riktigt svara på – det är ett mysterium som någon borde skriva en spännande deckare om (som senare kan filmatiseras med Pierce Brosnan i huvudrollen) – men jag kan garantera att om ljudet är påslaget för att telefonägaren inte vet hur man stänger av det så kommer vilken medresenär som helst gladeligen ställa upp och hjälpa till att kirra biffen.

Pendel98

 

Lämna plats för avstigande
Ibland undrar jag om det har gått ut något högtalarmeddelande om gratis iPhones till de 10 första resenärerna som äntrar tåget eller om det möjligen ska starta någon megarea av dyra märkeskläder på tunnelbanan precis lagom tills jag ska kliva av, för den folkmassa som trängs precis framför dörrarna gör det allt för oftast omöjligt att kliva av tåget utan machete och djungelhjälm. Kanske jobbar de likadant även i andra situationer – slänger i rena kläder i tvättkorgen innan de hällt ur de smutsiga i tvättmaskinen, lägger på telefonen innan de ens hunnit ringa och knyter åt skorna innan de har tagit på sig dem – men allra troligast är att de fastnat i någon slags bizarroworld där upp är ner och ner är upp och där det är mest logiskt att fylla på en redan överfull tunnelbana lite till och sen låta de som vill gå av försöka ta sig ut. Jag har ingen aning, men förmodligen är just de här människorna riktigt usla på Tetris.

Pendel1

 

Telefonvett 3 – Högtalartelefon
Jag packar alltid väskan med vigvatten i en blomspruta och klär mig med ett halsband av vitlökspärlor, för möter man en person som talar i högtalartelefon – alltså för ett samtal med en person via högtalarfunktionen på telefonen så att alla, inklusive busschauffören och mötande bilar i  trafiken, hör – så är jag helt övertygad om att det är satan himself som sitter å tjuvåker på bussen. Vem annars skulle utsätta människor för sådan terror?

pendel6

Stressa inte ner folk

I rusningstid framstår Stockholms central som Pamplonas tjurrus med rugbyspelare, där ungefär en miljard människor som alla smittats av det superläskiga viruset stressus idiotus ska röra sig i olika ritningar och alla ska komma först. Visserligen kan det vara så att någon har ett livsviktigt möte som rör nationens säkerhet eller kanske är Stålmannens representant i Stockholm hänvisad till kollektivtrafiken due to kraftig flygrädlsa och problem med öronen vid höga tryck och behöver rusa till tunnelbanan för att rädda ett Sydamerikanskt land från en jordbävning, men i övrigt så vore det toppen om vi kunde enas om att det inte är okej att meja ner folk likt en okontrollerad bulldozer för att hinna till tunnelbanan. Inte okej alltså.

pendel11

 

Låt gravida och gamla sitta ned
Det finns de som är i större behov av att vila sina ben och kroppar än vad du är, och just därför klassas de som allmänt hyfs att ibland köra hela havet stormar och lämna över sitt säte. En punkt som låter självklar, men här vill jag också varna för den konflikt som kan uppstå när du erbjuder den överviktiga damen med laktosmage din sittplats i tron om att hon har en bulle i ugnen, eller när självständiga Agda, 85 barre utanpå men 14 inuti, tar det som en förolämpning att bli erbjuden ett säte. Gränsen kan vara hårfin mellan att få putsa på karman eller få en ilsken käpp borrad genom foten.

pendel4

 

Skrevning
För något år sedan såg jag på Outsiders om en man som hade förstorat kulorna till något han valde att kalla för ”The Blob” och som var så stort att han inte kunde sitta ner på toaletten utan att doppa spektaklet under vattnet. Kanske startade den mannen en trend, kanske är det något slags virus som går där klockarspelen på karlarna helt plötsligt växer till oanade proportioner, för hur ska man annars kunna förklara det faktum att 3 av 5 män uppenbarligen måste sitta med benen i en klassisk tio-i-två-vinkel när de reser kollektivt? Inte vet jag, men jag vet att den stackaren som sitter bredvid antingen får trolla bort ett ben eller resa sig upp för att kunna åka någorlunda bekvämt. Kanske är det en nedkylningsprocess som de startar under resan genom att fläka ut sig, och i så fall skulle jag vilja tipsa om klimatkontrollerade åtgärder så som kroppspuder i området, självhäftande fläkt vid gylfen eller kylklampar i fickorna.
This is my dance space, this is your dance space, så syssla med grenvädringen någon annanstans och låt mig sitta på hela mitt säte.Pendel2

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 41 andra följare