Tack!

Igår hade jag lite tid att slå ihjäl innan min GRIT Strength och knåpade ihop ett inlägg om instruktörshemligheter som jag tänkte att i alla fall några av mina kollegor skulle läsa och uppskatta. Ikväll går jag till sängs med ett förvånat men stort leende och hade det inte varit för att öronen var i vägen hade mungiporna förmodligen gått hela vägen runt huvudet. Jag har aldrig brytt mig om statistik eller siffror när jag skriver, men nu står räkneverket på bloggen på dryga 14.000 visningar och det är ju fler än vad som bor i hela Lycksele och i runda slängar jättemånga.

Fantastiskt kul att ni uppskattade inlägget, det värmer! Så, tack för alla delningar, mail och kommentarer, och för att hela min dag har känts som en enda lång och rolig födelsedag utan att jag för den sakens skull fyller år.
Tusen, tusen tack

Pssst….fredagstips!

Det är väldigt sällan som min mun och min hjärna spelar i samma lag och oftast har den ene inte en susning om vad den andre håller på med. Vissa dagar går det så långt att jag undrar om jag inte har en kraftig släng av Tourettes syndrom och ifall munkavle vore lösningen varje gång jag vistas bland folk, men sen slår det mig att det blir nog hemskt stökigt att försöka instruera en klass utan att få säga något – för att inte tala om hur slafsigt det blir att flåsa i en tygtrasa.

Idag hade jag ett praktexemplar till just ett sådant tillfälle då jag hörde mig själv säga till min kompis Julia, att självklart och supergärna vill jag teama nya BodyBalance-releasen med henne på hennes klass i övermorgon. Och missförstå mig inte nu, Julia är en av mina bästa vänner och dessutom en inspirationskälla när det kommer till BodyBalance och att teama med henne är nästan lika roligt som att vinna på Triss (inbillar jag mig i alla fall, för det har aldrig hänt), men att hinna lära sig det förpicklade BodyBalanceprogrammet till på fredag känns lika troligt som att träffa på en livs levande MyLittlePony i hästhagen. BodyPumpen går in i huvdet med raketfart eftersom de flesta övningarna är ungefär likadan som i de senaste 85 releaserna, GRIT Strength lärde jag mig på en grisblink men så är det också väldigt få övningar och endast 6 låtar, och BodyCombaten är visserligen knepig att plugga in men långt ifrån omöjlig.  I BodyBalance däremot så är det så mycket viftande med armar och tår åt alla håll att det är svårt att hålla reda på allt, och för att inte se ut som ett ystert vindkraftverk under klassen så gäller det att man har stenkoll på koreografin och lyckas coacha med timing. Helt enkelt dags att införa 37-timmars-dygn fram till fredag alltså.

Nu känner jag lite att det här inlägget där jag tänkte göra PR för mitt och Julias teampass på fredag blev något av en baklängesreklam, men om ni kanske kan hoppa direkt hit och endast läsa följande rader så vore det finemang: Har du inget speciellt inbokat på fredag, om din dejt lämnar återbud eller om uteserveringen är stängd på grund av kraftig ösregn – kom och mys in helgen med mig och Julia! 17:30 på SATS Fridhemsplan kör vi igång, och efter det är det valfritt fredagsmys som gäller.

Ännu en förälskelse

Jag vet att polygami är förbjudet i Sverige så nu sitter jag och klurar på hur många nya releaser man egentligen får vara galet förälskad i utan att åka in i finkan. Idag har jag kört nya GRIT Strength med krigarna på Marievik, och jag kan inte annat än säga GRIT is the shit. Trots att min kropp fortfarande är kylskåpssmidig efter helgens tuffa träningsmaraton och trots att min stång fick sällskap av alldeles för lite viktplattor så var det ändå 30 minuter av ren och skär mjölksyra, tjurskalle, kräkkänsla och lycka, vilket är fyra ord som passar ihop lika bra som ägg och kaviar. Att salen saknade syre, att golvet förvandlades till en skridskobana som gjorde både armhävningar och plankor till en glidande cirkus och att deltagarna såg ut att smälta som ett paket BigPack Tresmak i öknen var liksom inget hinder för att alla skulle ta i. Vilket gäng. Vilket pass. Vilken ren och skär träningslycka.

GRIT Strength 5 kan vara det roligaste passet jag någonsin kört. På hedersord. Att nästa vecka är sista veckan vi kör tisdags-GRIT:en innan sommarschemat kickar igång och den tas bort i några veckor svider i hjärtat. Och i biceps. Fasen.

Och senaste nytt i proteinshakesträsket: Smakade en päronsplitvariant idag, One Casein Pear Ice Cream från Fitnessguru. Den smakade blaskig päronglass med sandpapperfeeling, eller kort och gott päronröv. Betyg: 1 burpee av 5 möjliga.

20 hemligheter om instruktörer…

1. Det händer att vi går och pillar med stereon eller ljuset när vi inte orkar göra en övning
2. Vi äter snuskigt mycket snask, onyttigheter och godsaker. För att vi kan.
3. Vi tror att alla som inte gillar att träna är kompletta idioter
4. Vi ser inte vårt jobb som ett jobb. Det är en livsstil.
5. Vi känner oss uppklädda i jeans och t-shirt. Och när sminket sitter på plats och inte runnit längs med kinderna.
6. Vi får lust att knyta ihop fötterna på dem som plockar undan sin utrustning under pågående pass eller stretch med ett riktigt grovt snöre, så de kanske kan vara stilla till passet är över (samma gäller de som hittar på egna övningar bara på ”kul”)
7. Vi lägger ner mer tid på att lära oss koreografier, mixa ihop pass och hitta bra musik än vad vi gör på att köra klasser
8. Vi äger mer träningskläder än vanliga kläder, men har ändå aldrig något att ha på oss på träningen
9. Vi väljer gärna rulltrappan eller hissen. Vardagsmotion, my ass.
10. Vi kräks lite i öronen varje gång vi hör vissa låtar, men låtsas som att det är det bästa vi någonsin hört
11. Vi svettas som grisar, och vad myterna än säger så luktar det definitivt inte sommaräng eller hallon
12. Vi låtsas ibland skruva på aptungt motstånd på spinningcykeln medan vi i själva verket trampar i nedförsbacke utan ansträngning. And the Oscar goes to..?
13. Vi kan komma på oss själva med att ogenerat byta överdel inför en hel klass
14. Vi tycker att muskler är det nya svarta och kan inte förstå varför tjejer vill ha lampsladdar till armar
15. Vi tar givetvis långledigt när vi är gravida. I alla fall under själva förlossningen och 2-3 dagar efteråt
16. Vi är aldrig sjuka. Att träna med förkylning, 40-graders feber eller hälsporre är väl inte hela världen?
17. Vi kommer inte ihåg artister eller årtal när vi hör en låt, men vi vet vilken release den varit med i och vilken övning vi gjorde till den
18. Vi tränar under semestern. Inte för att hålla oss i form utan mest för att man får så förbaskat med träningsvärk om man har uppehåll
19. Vi tjänar så pass bra att vi kan leva på att instruera. Om vi kör 2821 klasser i veckan, bor i kollektiv i Botkyrka och lever på nudlar vill säga
20. Vissa dagar skulle vi hellre äta en tallrik skalbaggar än gå och träna

/Expertpanelen

Måndagseufori

Det allra bästa med måndagar, förutom att det snart är fredag förstås, är min BodyPump på Hornstull och idag var jag faktiskt lite pirrig innan klassen eftersom jag tänkte köra hela nya releasen för första gången. Eller okej, jag körde visserligen allt förutom uppvärmningslåten i lördags, men det känns på något vis hundra resor större när det är hela konkarongen som ska instrueras. Dessutom är alla pumpare i Hornstull så jädrans starka och duktiga att man nästan blir mörkrädd och idag hade jag även finfrämmande av en bloggläsare jag aldrig tidigare träffat så då vill man ju liksom visa sig från sin bästa sida och inte såsa fram som en trött heffaklump i slowmotion. Som grädde på moset hade jag druckit en bananshake till mellanmål, en shake jag fått av världens-mest-vältränade-Isa, och jag misstänker att Isa faktiskt gett mig lavemangpulver med banansmak som en del i sin onda plan att ta över världen för det var mer fart i den shaken än i en trimmad Bugatti Veyron. Himla tur att jag bara smakade en shake och inte köpte en hel burk.

Jag hade dock inte behövt oroa mig det minsta inför BodyPumpen för trots att salen hade förvandlats till ett tropiskt terrarium under klassen innan så satte jag hela nya passet, jag behövde inte attackspringa till damrummet en enda gång och även om jag svettades ut ungefär 78 liter, hade sminket nere vid mungiporna och var så trött att det var svårt att hitta play-knappen på stereon med mina skakiga händer under sista låten så måste jag erkänna att jag är barnsligt förälskad i nya BodyPump-releasen. Den är tung, utmanande, nytänkande och får mina axlar att skrika ”GE DIG FÖR FAAAAN” på ett kärleksfullt sätt, och jag kan inte annat än se fram emot de resultat som jag förväntar mig de kommande tre månaderna (skitsnygg kropp, långa ben och felfri hy…typ). Visserligen lyckades jag inte hitta de optimala vikterna i vare sig bröstlåten eller andra benlåten idag heller – de nya övningarna kräver lite viktjustering innan man är hemma – men på lördag är det tredje gången gillt för BodyPump 86 och då ska jag banne mig brassa på lite extra på stången för att undvika mellanmjölksfjös. Tur jag inte är rädd för att ta i.

 

Om ni undrar hur man firar en nykläckt BodyPump så kommer svaret i form av ett recept och en bild. En mumsig smoothie och hejdlöst massa nybakat skvaller. Jag erkänner, jag är torsk på både papperstidningar och läckra smoothie:sar, och i kombination är det inget annat än ren måndagseufori. Så receptet på en skön måndagskväll:

Ännu en skitgod smoothie
2 dl mjölk
1/2 burk lättkesella
Snuskigt mycket färska jordgubbar (utan den gröna hatten)
Proteinpulver med chokladsmak

Mixa allt med valfritt verktyg, men tänk på att t.ex. motorsågar kan avge en oljig bismak. Häll upp i ett tjusigt glas, toppa med ett festligt parasoll och vad du än gör – låt inte någon provsmaka, för då blir du av med den! Avnjut tillsammans med valfritt skvaller i pappersformat.

Imorgon är det tisdag, ännu en dag närmare fredag och dessutom dags att release:a GRIT Strength 5 på Marievik. Visst kommer du?

Maratonhelgen är över!

Man vet att det blir en ”sån där dag” när söndagen börjar med en ofrivillig väckning i form av en skrikig signal ifrån ringklockan på dörren strax efter åtta, då man har sin enda sovmorgon på ungefär en månad (Vissa människor borde man verkligen banka in lite vett i). Man vet att man borde vara på sin vakt just sådana dagar, kanske tänka till både tre och fyra gånger innan man gör något och dubbelkolla packning, klädsel och eventuella grässtrån mellan tänderna en extra gång innan man lämnar lägenheten. Jag borde ha lärt mig det här, men jag är ju rätt trög och dessutom har jag sådan förbenad träningsvärk i muskler jag inte ens tror är uppfunna ännu, muskler som jag visste fanns men som jag trodde var odödliga och muskler som visserligen brukar ömma lite efter träning men inte så pass att jag behöver katapult och draghund för att ta mig upp ur sängen.

Idag var det alltså dags för kvartalsutbildning i GRIT Plyo och GRIT Strength på SATS Zenit. Varför i hela fridens dagar jag åkte till Nordic Wellness på Karlaplan har jag ingen aning om, men när jag insåg att jag var omgiven av människor jag aldrig sett och dessutom läste en incheckning på Zenit på Facebook från min GRIT-kollega Micke så fick jag en åh-fan-upplevelse (ungefär motsatsen till aha-upplevelse) och med eld i baken sprang jag till tunnelbanan i stålmannenfart. Jag kan till och med ha sprungit så snabbt att folk inte såg annat än ett svart streck som susade förbi, och när jag stormade in på Zenit 1 minut försenad, med svett rinnande längs pannan och med andan i halsen så kände jag mig lite som Hjulben på crack. Att jag tidigare oroat mig för att inte vara tillräckligt uppvärmd inför kvartalen kändes inte direkt som något problem för den snabba spurten hade gjort mig varm som en kamin, jag var på plats och dessutom hade Grek-Micke varit snäll och stökat fram min utrustning. Däremot kan man undra varför händer sådant här alltid mig.

GRIT-kvartalerna hölls idag av Elin Hellström, ni vet hon som har en kropp som man önskar man kunde låna för i alla fall en dag och som käkar studsbollar till både lunch och middag, och både Strength:en och Plyo:n var riktiga jackpot. Vi började med Strengthen och jag vet inte om jag körde med hälften av de vikter jag brukar ha för att jag var dödens trött redan innan eller om passet var så pass grisjobbigt att man får stå och mesa med musvikter de kommande tre månaderna. Koreografin var underbar, musiken var perfekt och om de tidigare passen har känts lite som ”vi testar det här och ser om det funkar” så känns Strength 5 som om LesMills äntligen har hittat hem. Visserligen höll jag på att dö flera gånger, fick slänga mig ner i fosterställning och kippa efter andan flera gånger och undrade vad tusan Elin H hade ätit för att orka le under det sista varvet frivändningar, men ändå var det liksom klockrent. Kärlek vid första ögonkastet. Eller första uppkastet kanske.

Mannen, myten, mustachen.
Tack för hjälpen med utrustningen, Grek-Micke!

Efter 15 minuters vila, en snabb återhämtningsdryck och ett byte av linne så ställde vi upp för GRIT Plyo 5, och även det kändes som om LesMills träffat mitt i prick. Tidigare har vissa övningar i Plyo varit så knepiga att när man väl klurat ut hur man ska göra så är det dags att byta, men idag var alla övningarna lätta att förstå, tröttade ut kroppen på ett härligt sätt och jag inbillar mig att om man kör Plyon 2 gånger i veckan kanske man blir lika spänstig som Elin H. Kanske.

Jag behöver väl inte säga att det var en mycket trött och sliten instruktör som körde BodyCombat och BodyBalance på Liljeholmen i kväll, och att jag glömt att ta med min mellanmålsshake till kvartalerna var rätt otaktiskt. Jag tog mig knappt upp för den lilla trappan till gymmet utan att nypa tag i tightsen och dra upp benen, och att sätta upp håret var en ren pina för träningsvärken i ryggen är allt annat än mysig. Jag levererade dock båda passen på bästa sätt, och jag tror (eller mest hoppas) faktiskt inte att det märktes att jag var någon variant av mänsklig sengångare och saknade samarbetsvilliga muskler. Tänk vad man kan med lite vilja.

Så här bra på att pose:a blir man efter två GRIT-kvartaler.
SATS-kollegorna Medis-Mini, trötta jag, Odenplan-Kit-Yee och Stureplans-Amad.

8 träningspass, tre teknikpass, två dagar och en hejdlöst massa snabba smoothies senare så har jag landat i soffan med en redig duns. Jag misstänker att jag behöver både elstöt och lyftkran för att ta mig upp härifrån, men det gör inte så mycket. Helgen är över, jag lever och jag har dessutom mina två favvokillar, Ben och Jerry, väntandes i frysen. Vem kan liksom klaga då?

Och om ni undrar hur mycket träningskläder man egentligen behöver för att överleva en träningshelg så är det ungefär så här mycket. Eftersom min lägenhet inte har tillräckligt många krokar, handtag, dörrar, element eller lampor så får mina svettiga kläder helt enkelt torka i vardagsrummet innan de fyller tvättkorgen till brädden. Jag kallar det romantisk inredning, sambon kallar det äckligt. Vilken typ.

Träningsmaraton, del 2

Gårdagens träningsmaraton är avklarat och träningsvärken ligger som tung blötsnö i hela kroppen, men innan helgen är över och jag får dra på mig ingenjörsrollen igen så har jag ännu en träningsfylld dag att avverka. Idag ska jag inte bara köra min vanliga BodyCombat-BodyBalance-dubbel i Liljeholmen utan också överleva kvartalsutbildning i både GRIT Plyo och GRIT Strength. För ni som fortfarande inte testat GRIT-varianterna så är det svårt att överleva en GRIT utan att börja tugga fradga och yra som en nyvaken virrpanna, och idag ska vi alltså överleva två GRIT:ar på raken för att sedan leverera ytterligare två klasser med precision. Jag hade lika gärna kunnat öppna almanackan och läst ”slåss med tigrar, simma över atlanten, springa NewYork Maraton och bänka tyngre än Mikael Samuelsson” för det är ungefär precis så det känns. Av förståeliga skäl kommer jag inte att leverera så många nya låtar på mina klasser i kväll (men i alla fall några) eftersom prio 1 är att lyckas stoppa i skivan i stereon utan att ramla ihop av utmattning, men jag hoppas jag kan kompensera det vid senare tillfälle.

Det är vid sådana här perioder som jag tackar gudarna (och min mamma) för min tjurskalle och envishet, och mina kollegor och deltagare för all energi de bjuder på. Idag kan det behövas

Träningsmaraton, check!

Åh herre jösses, vilken hög fysisk ålder min kropp har just nu! I morse träffade jag på och pratade lite med en skröpplig men väldigt trevlig man som var minst 140 år på tunnelbanan, och i kväll känner jag mig precis som jag inbillar mig att han känner sig mest hela tiden. Vareviga muskelfiber har slagit bakut, jag skakar fortfarande i armarna så att sminka sig skulle förmodligen innebära krigsmålning, och den obotliga hungern har slagit till och verkar inte vilja lämna mig oavsett hur mycket jag trycker i mig. Träningsmaratonet är över och jag tig mig igenom det med bravur, om jag får säga det själv alltså.

Min BodyPump kan ha varit den jobbigaste på mycket länge även om jag lyckades lägga på för lite vikter på några av de nya låtarna. Vi körde 9 nya låtar och de satt som ett par Nike tights i storlek small (ja alltså, perfekt), och tack vare den tropiska värme som salen hade så lyckades jag tappa halva min kroppsvikt i häftiga svettningar på bara en timme. Den efterföljande Grit Cardion var minst lika svettig, även om jag hade fullt upp med att floor coacha och hann därför inte göra alla repetitioner av övningarna. Kanske var lika bra det, nu när jag tänker efter.

Efter en spurt som hade fått Maurice Green att emigrera till pilkastning hann jag hoppa på en pendel, sluka en smoothie och förpesta den friska luften för alla medresenärer eftersom jag stank som en svettig snuskgubbe, för att infinna mig på Hötorget för kvartalsutbildning i BodyCombat. Och vilket kvartal sedan! Den tropiska värmen hade hittat till city också och redan i andra låten började jag fundera hur det skulle se ut om 50 pers smälte och hur mycket vatten det skulle bli i salen i så fall. Musiken var grym, Michael Steenhouver (idag utan Skurtkeps) som var Combatfröken var grym och den nya koreografin var grym. Tre tummar upp till BodyCombat 56!

Efter en smörgås- vilket är detsamma som macka här nere i söder- lite torra kläder och en snaskig shake sprang jag vidare till sista anhalten för dagen, kvartalsutbildning i BodyBalance på Zenit. Ungefär här började min kropp bli 140 år och varje övning kändes som ett mindre projekt. Anna Paringer, som guidade oss genom den nya releasen är lika mysig som en stor filt och en kopp te, och tack vare henne njöt jag ändå av kvartalen även om jag kanske inte tyckte att det nya passet var en tiopoängare. Vi får se hur det är att instruera, för det brukar kännas helt annorlunda när man själv får leda än när man blir ledd.

Kroppen är trött, huvudet är trött och det känns helt rätt att jag beställt både pizza och chips till ikväll. Heja Sverige!

För BodyCombat krävs blont hår och hästsvans..

…och för BodyBalance krävs att man är vaken och alert. Big fail!

Kvartaler, pass och stress…

Idag är jag faktiskt rätt nervös, men också ganska spänd och förväntansfull, för idag är det dags för kvartalstubildning i både BodyCombat och BodyBalance. Innan dess ska jag hinna med att köra mina egna pass – nya BodyPumpen samt en flåsig GRIT Cardio – så just nu flänger jag runt i lägenheten som en inbrottstjuv och går igenom alla skåp och lådor för att packa outfits så det räcker, försöka knåpa ihop en meny som jag kan äta under en minut mellan passen och som dessutom stannar i magen även vid hård fysisk aktivitet och under tiden går jag igenom koreografin och piffar upp tillvaron för grannarna med att göra luftbicepscurls i bara pyjamas och stora hörlurar till nya BodyPump-musiken.

Dagen innehåller non-stop-träning från och med nu och fram till middagen, och även om jag ska skatta mig lycklig om jag så mycket som hinner pinka eller möjligen fylla på vattenflaskan någonstans emellan passen så ska det ändå bli himlarns skoj. Jag har visserligen försökt att vicka bort min GRIT i flera veckor bara för att kunna orka dagen utan att vissna vid lunchtid och dessutom hinna emellan alla pass utan att spränga ljudvallen eller kapa en tunnelbana med en skarpladdad BodyPumpstång och tvinga dem köra mig i världsrekordfart, men eftersom jag har fler fingrar än vad vi är GRIT Cardio-instruktörer så hade det varit lättare att hitta någon som kunde vissla franska nationalsången baklänges med tjugo Mariekex i munnen. Jag misstänker dock att mina combat-jabbar kommer att se ut som ett taffligt försök att vifta bort en fluga och att det ni möjligen tar för positionen ”apatisk stoppskylt” egentligen är en ståtlig balance-Krigare, men om ni ser att jag börjar likna en stel skyltdocka så kan ni ju alltid skicka in en banan eller annan energikick i munnen på mig. Framför allt ber jag redan nu om ursäkt i förväg för eventuella hjärnsläpp, grymtningar och surpuppeminer som möjligen kan komma från mig under dagen, för det får man liksom på köpet under en stressig och lunchlös dag. I vilket skick jag kommer till middagen jag är bjuden på i kväll återstår att se, men det känns ändå tröstande att mina kompisar också är hårdnackade instruktörer som vet precis hur det känns efter en hel arbetsdag full med fysisk aktivitet. Att dresscoden är ”Mjukisbrallor” är ett rätt bra bevis på det.

Då så. Bara att bita ihop, dra på sig tightsen för pass 1 och ge sig ut – givetvis med hörlurarna på – och köra järnet.

BodyPump-kvartal, check!

Jag kan knappt låta bli att säga som Fylking för ÄNTLIGEN har jag fått en brännande het skiva fullproppad med ny BodyPump-musik. Efter att ha tvingats mjuka upp till intetsägande Heartbreak on hold och göra utfall till mellanmjölksmesiga Spectrum i tre månader var det alltså dags för kvartalsutbildning och ny release i BodyPump, nr 86, idag. Jag har längtat lika mycket som jag suktar efter choklad efter varje måltid, och idag var det alltså dagen D.

Förra gången hade jag lyckats med konstverket att boka in mig på det enda BodyPumpkvartal som ingen annan SATS-kollega skulle gå på, och jag fick dubbelkolla både tid och sal innan jag fattade att jag kommit rätt eftersom jag kände mig som en apa i kohagen. Idag visste jag att oavsett hur många SATS:are som skulle dit eller ej så skulle jag i vilket fall få sällskap av min kompis den-bästa-Patrik (har två Patrikar, gissa vad den andra heter) från WordClass, så det var med lätta hoppsasteg och ett stort leende jag skuttade till NordicWellness på Karlaplan tidigare ikväll.

BodyPumpfröken var dagen till ära den spänstige Michael Steenhouwer från LesMills, som förutom det nya passet även piskade oss igenom alla nya övningar under en kort teknikträning. Micke må vara både stark och en inspirerande instruktör, men på grund av hans kepsprydda hjässa kunde jag inte låta bli att tänka på Skurt under hela kvartalen. Om Skurt hade en storebror, som dessutom var pumpinstruktör, så skulle han definitivt se ut som Micke. I alla fall så bjöds vi på övningar som Chest fly, vilket är en slags liggande åkarbrasa, Hang clean som är typ en frivändning med ångerbiljett, Dynamic  Plate Squat Press som är direkt inspirerad av Papi Raul, samt en Hip bridge som visserligen nöp i hela baksidan som tusen klädnypor, men som såg ut som ett taffligt försök att ta oskulden av en viktplatta. Jag är helt övertygad om att de nya övningarna är minst lika bra som senaste Elle, för i skrivande stund så stummar vaderna och skinkorna studsar av kvarvarande mjölksyra. Det kan visserligen bero på att jag är i fullt utvecklat Zombiemode tack vare den nesliga pollen, möjligen på grund av att vi körde kvartalen med Smartbars – det vill säga stänger som väger mer än de vanliga – eller kanske till och med på att jag inte ätit tillräckligt idag, men med största sannolikhet för att BodyPump 86 helt enkelt ÄR jobbigt. Nya releasen kändes lika skön för kroppen som en redig peeling och jag tror att vi har tre roliga och jobbiga pumpmånader framför oss, som framför allt kommer att ge grymma resultat. Jag ser särskilt mycket fram de tjusiga armarna jag kommer att få av de nya triceps- och axellåtarna, för där hade LesMills minsann lagt i en högre växel än vanligt.

Från och med lördag kommer jag att bjuda på några nya BodyPumplåtar i taget tills hela releasen är utbytt, och vill du börja lite smått så ses vi alltså på lördag, SATS Älvsjö kl 10:30.

Och btw- den proteinshakebytarpool jag inofficiellt startade häromdagen är numera verklighet. Jag åkte till kvartalen med  smakprov från min proteinarsenal, och fick som tack en slurk ifrån Patriks skafferi – osötat chokladshake från Holistic vilket var hundra resor godare än det lät, tack vare den sträva, osöta smaken. I helgen har dessutom Världens-mest-vältränade-Isa lovat att bjuda på bananshake, så jag snart kan vi nog kora veckans guldkorn och veckans bajskorv i proteinträsket.