Morgonrutin med grönsakssmak

Vissa rutiner är till för att hållas, och oavsett om det är en sockerbomb eller inte så har jag under tio års tid försett företaget bakom Proviva med en regelbunden inkomst då jag startat varje dag med ett glas av deras juice. Under cancerperioden var det blåbärsvarianten för hela slanten (det här var på den tiden då både yoghurt och juice endast fanns i några få smaker) för att minska illamåendet på ett sätt som varken piller eller medicin lyckades med efter de gräsliga cellgiftsbehandlingarna som hade kunnat golva en elefant, och sedan dess har jag inte vågat överge drycken som gjorde min vardag lite ljusare när det var som svårast. Jag misstänker att tanten på Onkologen som tipsade mig om detta mirakel inte läser min blogg, men om hon gör det så ska hon ha mången tack.

Huruvida det är 1 liter placeboeffekt eller 1 liter vanlig fruktdryck utan magiska krafter låter jag vara osagt – för mig kvittar det – men jisses vad gött det är att starta varje morgon med ett glas! Jag ser fram emot den dagen det kommer en Proviva utan vare sig socker eller sötningsmedel, och fram till dess så smaskar jag vidare på min senaste upptäckt i smakdjungeln; Rödbeta/svarta vinbär. Mums!

20140423-071050.jpg

Påsksporten rapporterar

Det är så här på kvällskvisten på annandag påsk som den värsta äggkoman släppt och fingrarna som är kladdiga från både påsktårtetjuvsmakning och solvarma dragékarameller i kulörta färger kan äntligen dansa över tangentbordet utan att ta en enda bara-en-godis-till-paus. För nu är jag mätt. Så in i vassen påskmegamätt, och även om halva påskmiddagen finns kvar, slabbigt paketerad i diverse plastburkar i mitt kylskåp, så får jag inte i mig en matbit till även om jag skulle försöka. Jag antar att det är någon grottmänniskefunktion som överlevt evolutionen och som ett osynligt pistolhot tvingar oss att äta lite till fastän vi är proppmätta, och fastän vi vet att det är långt ifrån den sista måltiden vi klämmer i oss under dagen. Knasigt, javisst. Eller så är det bara jag.

Givetvis så innebär fyra dagars ledighet en hel del vila, middagar, soft häng och uppladdning av de där mentala batterierna som jag inbillar mig är av den lite större modellen – de som man hade i ficklampan när man var liten – och sitter någonstans mellan öronen, men eftersom det här är en träningsblogg så är det förstås inte alla slappa timmar i parken, soffan eller på ballen som jag väljer att fokusera på. Självklart har jag sportat sport under ledigheten, och eftersom kungliga hufvudstaden dessutom bjudit på riktigt högsommarvärme har jag dessutom haft möjlighet att motionera utomhus och därmed både rasta kroppen och fylla på d-vitaminförrådet på samma gång. Med risk för att bjuda på bilder som kan framkalla ångest hos latmaskarna och avund hos de som tvingats vistas inomhus hela helgen så tar jag ändå och presenterar några av helgens fysiska aktiviteter i bildformat:

bild-1Påskhelgen inleddes med en GRIT Strength på Hornstull, och även om det snarare kändes som en Smallgroup-PT-session på grund av de få deltagarna så var det inte tråkigare för det – tvärtom!

bild 2 Trots risigt väder – Hallelujahmoment på fredagspumpen!

bild 1Påskafton kickstartades med en mjukglassmjuk BodyBalance i Älvsjö och en powerwalk hem.
Och hade jag haft svårt att hitta hade jag bara kunnat följa de påskfjäderklädda träden. 

bild 2Hur smälter man bäst en påsklunch? Förslagsvis genom horisontell uppladdning, äggletning som uppvärmning
och en hejdlöst massa intervaller som grädde på moset. Inte ett linne torrt, och det är ju så jag gillar´t.

bild 3Påskdagens förmiddag spenderades självklart inte i sängen utan i löpspåret.  I och med att jag nu löptränat hela två gånger på två veckor så sällar jag mig till kategorin ”regelbunda löpare”, även om löpsteget fortfarande skriker kärringlunk och hastigheten är så långsam att tiden börjar gå baklänges. Men vad gör väl lite släpande fötter och ett nedstamp som hade gjort T-rex avundsjuk när man får vistas utomhus? 

bild 4I morse medan ungdomarna fortfarande sov ruset av sig och barnfamiljerna hade fullt upp med att packa sig hem från landet så smet vi ut på en powerwalk av modell längre. Högsommarvärme och shortspremiär, och dessutom  - med risk för dålig ordvits – en brygga. 

bild 1Ett strålande väder innebär en fullsatt BodyPumpsal, fast med facit i handen inte förrän 2 minuter innan klassen startar. Och om du undrar hur du kommer undan med att dricka en islatte i parken och ändå se lite sportig ut så har jag svaret – förkläd den till en shake..

S:t Eriksbron levererar!

Det här med att vikariera på pass man tidigare inte vikarierat på är alltid lika spännande, för man vet aldrig vad det är för deltagare man får möta, vilken nivå tekniken ligger på och hur mycket pepp de behöver – ni vet sådant som instruktören anpassar efter behov. Man vet aldrig heller om man kommer mottagas med öppna armar och trevliga leenden eller ett sådant där fnysande ifrågasättande som man endast trodde förekom på mellanstadiet (ibland undrar man om folk går och tränar bara för att spana in instruktören, och inte för att utföra något fysiskt arbete, eller om de kanske fått betalt för att vara där). Oavsett vilket så tycker jag det är superkul att få hoppa in på andra center, hjälpa kollegor i nöd och framför allt att få träffa så många nya träningssugna (och alltså ibland även mindre träningssugna) deltagare.

Igår hade jag lovat min kollega Hanna att hjälpa henne med hennes BodyPump då hon åkt till Blåkulla över påsk, och det var minsann en riktig trevlig klass att vicka på. Kanske berodde det på ledigheten, kanske på att alla var höga på påskägg och must, kanske är de bara i allmänhet riktigt trevliga och glada på Kungsholmen. Jag gissar på det sistnämnda, men oavsett vilket så gjorde lunchpumpen igår min dag, för vilket härligt gäng jag fick äran att instruera! Jag hoppas de läser detta och sträcker på sig lite extra, och att de inser hur kul det är som instruktör att leda en klass som deras.

20140419-085550.jpg

Heads up!

I påsk äter svenskarna i genomsnitt 1,4kg karameller per person, och det bästa sättet att undvika ett okontrollerat moffande är att göra något annat. Som att träna GRIT till exempel, så ikväll hoppas jag vi ses på SATS Hornstull vid 18-snåret. Påsken må vara arbetsbefriad för de flesta, men det är ingen anledning till att lägga träningstightsen på hyllan!

Så, svälj det sista drageägget och kila ner till gymmet ikväll. GRIT Strength, 18:00, Hornstull.

20140417-154607.jpg

Snillen spekulerar

1. Om handlingen i ”Hem till gården” skulle vara snäppet långsammare, skulle de då varva sig själv och till slut hamna innan gårdagen?

2. Vem gör egentligen mackor med de knasiga påläggskombinationer som visas på brödpaketens framsidor (gör som vi – lägg gräslök, äggskal och ströbrödspesto på din jättegoda macka)? Är vanlig sketen ost numer synonymt med ett alldagligt och ganska trist liv, eller kommer man undan med vardagliga pålägg utan att klassas som färgen beige?

3. Är en uppdragen tröja den nya plutmunnen i selfievärlden? För jag tycker mig ana en barmagad trend på både Instagram och bloggar, eller så håller jag bara på att blomma ut som en fullfjädrad pensionär då jag förfäras över all naken hud. Uppdragen tröja på 5-6 selfies sammansatta i ett kollage och jag får ilningar i tänderna av obehag. #shitImOld

20140416-215104.jpg

Heads up!

För på självaste påskafton kommer jag att ställa väckarklockan, dra på mig mina stretchigaste tights och ta kvasten till Älvsjö för att starta lördagen med en mjukgörande BodyBalance. Jag har svårt att tro att det finns en bättre start på helgen, så boka in dig redan nu så ses vi på lördag kl 09:30 på SATS Älvsjö!

20140414-143445.jpg

20140414-143720.jpg

Tjenamors träningsvärken!

Jag hade tänkt att författa ett svulstigt inlägg ikväll, men på grund av en förlamande träningsvärk som gör sig påmind vid varje suck, som förvandlar schamponering av hår till en omöjlighet och som tvingade mig att inta min middag sittandes på en foamroller så blir det inget. Risken att jag skulle dö smärtdöden vid tangentbordet är för stor, risken att jag skulle fastna på stolen och aldrig komma upp är ännu större. Jag nöjer mig med att konstatera att gårdagens styrkepass visste vart det satt, och att förmiddagens löpning har väckt muskler som förmodligen legat i ide under vintern. Imorgon får kontorsoutfiten bestå av morgonrock och mössa (att akrobatisera sig in i ett par jeans eller försöka lyfta armarna för att kamma håret kommer inte på tal) och till tunnelbanan kommer jag att köra rollator alternativt kickbike – beror lite på vad grannarna lämnat ute. Så, Välkommen måndag!

Färgglad rensning

Ibland är jag så korkad att dumstrutarna får gåshud bara de tänker på mig, ibland är jag så lat att katten Gustav framstår som rena rama atleten. Kombinera dessa två och ni har en kökslåda fullproppad med 34656 stycken shakers av olika märken och modeller, där alla lock och behållare framstår som perfect match vid en okulär besiktning, men som vid själva användandet visar sig ha både glipor och hålrum där dryck smiter ut likt en blöt projektil vid våldsamt skakande.

Varför jag samlat på mig shakers av olika modeller vet jag inte, varför jag inte slängt de delar som är trasiga kan jag inte för mitt liv förstå och varför jag inte märkt upp vilka behållare som passar till vilka lock kan jag inte annat än be mig själv om ursäkt för, men igår hade jag i vilket fall en rejäl vårstädning i köket och slängde alla gamla shakers så att nya, fina, fräscha behållare – alla av samma modell – kunde flytta in. Jag hoppas i och med detta att nerstänkta dunjackor, översvämmade träningsväskor och söl på allehanda pinsamma platser har fått sitt slut, och skulle det fortsätta så görs det i alla fall lite mer färgglatt från och med nu.

SmartshakeVår ute, vår inne och vår i shakerskåpet

I kategorin ”det är jobbigt att träna”…

Det jobbigaste med att träna är inte alltid att snöra på sig träningsskorna fastän magen är i vägen och rörligheten kräver två stekpincetter och en sjuhelsikes precision för att skosnörena ska kunna knytas. Det jobbigaste med att träna är inte heller alltid att ta i så pass mycket att flåset går på högvarv och benen förvandlas till två cementpelare som osar antikviteter.

Att utföra njutningsgrejer som att stretcha, foamrolla och framför allt ta sig till duschen efter träningen, DET däremot, det är en riktig utmaning.

20140409-203640.jpgVarma hälsningar från en blöt fläck på vardagsrumsgolvet

Intervaller i mina braller

Även om jag tycker att ett gigantiskt bollhav känns som ett stort skavsår i grenen på rolighetsskalan om man jämför det med att få instruera en klass så tycker jag det är minst lika roligt att träna på egen hand. Att jag dessutom har ett gäng träningstokiga kompisar som är födda med lika mycket galenskap i kroppen som mig själv gör det liksom inte sämre, och att boka upp en lördagseftermiddag tillsammans på gymmet låter kanske som ren idioti för många latmaskar, men i mina ögon är det den bästa typen av kompishäng. I helgen smakade jag och mina kompisar på ett gäng härliga intervaller, och även om jag stundtals undrade varför mina föräldrar inte kunde ha uppfostrat mig till ett vanligt barn som går igång på tv-spel och filmmaraton så måste jag erkänna att jag har gått och blivit lite betuttad i det där med tung, flåsig och utmanande intervallträning. Jag misstänker att resultaten inte tänker vänta på sig nu när jag väl kommit igång, för man kunde nästa se med blotta ögat hur mina skinkor gick från jell-o till cement under själva träningspasset, och att det krävdes både katapult och gaffeltruck för att ta mig ur sängen dagen efter ser jag som ett ytterst bra betyg. Intervaller i mina braller –  i dubbel bemärkelse – och att träna något som är socialt, kul OCH få snaskig stjärt på köpet kan ju inte annat än hamna i topp på listan över halellujamoments.

intervall

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare